Svensk ordbok 2009, webbversion

komma ifrå´n verb kom kommit, pres. kommer komm·er i|­från1slippa undan ngt an­strängande Nolldet är skönt att komma ifrån en stundkomma ifrån (ngn/ngt)sedan 15412i negerade ut­tryck låta bli att med­ge Nollhan är duktig, det kan man inte komma ifrånkomma ifrån (ngt/SATS)sedan 1797