Svensk ordbok 2009, webbversion
komma ifrå´n
verb kom kommit, pres. kommer
komm·er i|från1slippa undan
ngt ansträngande
Nolldet är skönt att komma ifrån en stundkomma ifrån (ngn/ngt)sedan 15412i negerade uttryck
låta bli att medge
Nollhan är duktig, det kan man inte komma ifrånkomma ifrån (ngt/SATS)sedan 1797